Långa Blogginlägg

Efter ett par inlägg här nu inser jag att jag har lätt för att skriva långa blogginlägg. Det är nog år av tankar, diskussioner, engagemang och idéer runt vårt samhälle och politik som jag nu får utlopp för här på bloggen.

Men det är komplexa samband i vårt samhälle, drar man i tråd får det en konsekvens i någon annan ände eller flera andra ändar, förhoppningsvis de man eftersträvar. 

Jag försöker på bästa sätt beskriva hur jag tänker och ser på saker och det är nog av gammal vana från mitt entreprenörskap som jag gärna utvecklar vem, vad, när, hur och varför även i det här sammanhanget.

Men, jag ska försöka korta ner inläggen på min egen begäran. 

Det här inlägget var ganska kort...en bra början!

#41 – Nationella vårdval för speciellt utsatta grupper

I mitt första inlägg utlovade jag 42 konkreta handlingsförslag på bloggen, ett per vecka fram till valdagen är ambitionen. De publiceras utan inbördes rangordning och kan vara stort som smått, regionalt/nationellt inom vitt skilda områden som berör vårt samhälle. Jag tror på att flera små förändringar kan ge en positiv större helhet. Inläggen börjar på 42 och räknas sen ner mot 1 på valdagen. Kommentarer mottages tacksamt, likväl som goda idéer som kan förbättra vårt gemensamma samhälle och region.

---

- Nationella vårdval för speciellt utsatta grupper

 

Jag arbetade en hel del med vården under slutet på 90-talet, bla var jag med i utvecklingsarbetat av de nationella IT lösningar som idag är 1177.se vårdguiden. Under de senaste åren har jag återgått till att arbeta inom hälsa, vård och omsorgssektorn tillsammans med min syster. Hon är privatpraktiserande Legitimerad Psykoterapeut med mottagning i Stockholm och Västervik och har lite olika kommun-/landstingsavtal likväl som helt privata klienter. 

Tillsammans har vi under de senaste 5 åren tagit fram en eHälsotjänst inom psykiatrin utifrån våra respektive kunskapsområden vilket givit mig konkret och praktisk insyn i dagens svenska sjukvård och speciellt psykiatrivården.

SPECIELLT UTSATTA GRUPPER MED SÄRSKILDA BEHOV
Under våra samtal med olika aktörer inom området psykisk ohälsa kopplat till vårt eHälsoprojekt har vi sett att det finns vissa speciellt utsatta vårdtagare/målgrupper där det i princip saknas vård idag.

Vi har t.ex. kommit i kontakt med Sveriges Dövas Riksförbund (SDR). 
(Jag vill påpeka att SDR är ett partipolitiskt obundet förbund och jag skriver detta inlägg på eget initiativ efter att ha uppmärksammat de dövas situation i mitt dagliga arbete som inte har någon politisk koppling).

Enligt Wikipedia finns det ca 13 000 döva i Sverige, ca 1,3 miljoner hörselskadade svenskar, varav ca 700 000 har så grav skada att de behöver hörapparat. Det svenska teckenspråket erkändes 1981 som dövas officiella språk. Det är ett språk motsvarande hörandes som har de talade språket.
Men där försvinner likheterna, döva har långt ifrån samma möjligheter att få adekvat vård på sitt eget språk.

Precis som hörande så har döva/hörselskadade t.ex. psykisk ohälsa eller andra psykosocial hälsoproblem som missbruk eller kanske familjeproblem etc där samtalsterapi är en betydande del av behandlingen.

Förutom de generella akuta problemen med psykisk ohälsa i Sverige som jag kommer återkomma till i senare inlägg, så är tillgången i princip obefintlig på psykoterapeuter som dessutom kan teckenspråk eller behandlar döva. Motsvarande situation finns säkerligen även för andra utsatta patientgrupper med särskilda behov fast inom andra områden.  

I samtal med SDR framkom att det kanske finns ca 10 st psykoterapeuter utsprida i landet som behandlar döva/hörselskadade (SDR sa en handfull, men för att inte säga för få så dubblade jag siffran).

Det finns alternativ med ett fåtal psykoterapeuter som behandlar döva med hjälp av teckenspråkstolk. Det är dock enligt de jag talat med en absolut nödlösning då det är svårt att tolka den typen av samtal. Dessutom blir det snudd på påtvingad integritetskränkning eftersom terapeutiska samtal är mycket personliga. Skulle man själv vilja gå till en terapeut och ha en tolk med sig? Men har man inget val är en terapisession med en tolk det man tvingas ta till.

Detta resulterar naturligtviss i stora problem för de drabbade som behöver vård och hjälp. Det är gamla likväl som unga som inte får hjälp och sänker deras livskvalitet och problemen förvärras utan hjälp och kostar förutom personligt lidande även samhället ekonomisk på olika sätt.

Aktuell forskning (OECD) visar att den psykisk ohälsa kostar svenska samhället nära 70 miljarder kronor årligen. ”Psykisk ohälsa har blivit den vanligaste orsaken till att personer i arbetsför ålder i Sverige står utanför arbetsmarknaden”. Samtidigt blir de som ska hjälpa färre bla. på grund av stora åldersavgångar närmsta åren.

Jag vet inte hur många teckenspråkskunniga psykoterapeuter som finns i Kalmar Län? Men med 10 st i Sverige och 21 Landsting är sannolikheten väldigt liten att det ens finns en.

 

SÅ HUR GÖR MAN DÅ IDAG SOM DÖV/HÖRSELSKADAD OM MAN BEHÖVER PSYKIATRISK VÅRD?

Bor man i huvudstaden, Göteborg eller Malmö finns en hårt ansträngd psykiatri men det finns möjlighet att som teckenspråkstalande få hjälp. Men bor man i glesbygd ser det mörkare ut. Det finns helt enkelt ingen hjälp att få idag om man inte bor i någon av storstäderna.

 

En region som jag förstått varit tillmötesgående och kan erbjuda psykiatrisk vård till i det här fallet döva, är Region Skåne. Vi hörde om ett fall där de hade möjlighet att hjälpa en kvinna i Norrland som var i behov av psykiatrisk vård. Från Skåne flög man då veckoviss upp en psykoterapeut till Norrland, som hade 45 min samtal och sedan flög tillbaka.

 

Jag vet inte exakt hur det ekonomiska upplägget såg ut gällande kvinnan i Norrland men jag uppfattade det som att Skåne Regionen ”bjöd” Norrland på den hjälpen. Det var ju bra att kvinnan kunde få hjälp, även om jag förstod att problemen återkom när pengarna var slut och det inte längre flögs upp någon terapeut... Som alla inser är det ju ett orimlig och ovärdigt sätt att tillhandahålla vård i ett modernt samhälle som Sverige.

 

När det gäller vård så har man rätt till det inom det landsting man tillhör. Men vård eller vårdval utanför det egna Landstinget är betydligt svårare att få.
Vi ser ofta exempel på det i pressen, specialistvård som patienter inte får pga att Landstingen inte vill ”köpa” vårdtjänster av andra Landsting eller privata vårdgivare, man vill hellre försöka lösa det själva vilket långt ifrån alltid går och på bekostnad av patienten. För redan utsatta grupper är detta förödande.

 

INTE GENOMTÄNKT VÅRD FÖR UTSATTA GRUPPER OCH ONÖDIGT KOSTSAM

I fallet med kvinnan i Norrland så var det en av säkert fler döva i glesbygden i behov av vård. Hon hade troligen fått slita hårt för att till slut få den hjälp hon var berättigad till. En hjälp hennes eget landsting egentligen hade ansvar att tillgodose.

Hur många fler döva eller speciellt utsatta grupper finns det i glesbygden som behöver hjälp och som inte lyckas få det? Inom området psykisk ohälsa är förmodligen mörkertalen mycket stora.

 

Det andra är att vi pratar om kostsam vård i Sverige och ont om resurser.

Det är inte så konstigt att det blir både kostsamt och oeffektivt om man återkommande flyger en terapeut genom hela landet för ett 45 min samtal?

Utöver det så gick mycket tid åt för den tearapeuten att resa istället för att kunna använda tiden till att hjälpa flera.

 

Det var nog inte många terapisamtal som krävdes för att man istället hade tjänat på att ha minst en egen terapeuter med kompetens att kunna behandla kvinnan ifråga, dessutom hade den teraputen även kunnat hjälpa flera döva i regionen i samma situation.

 

Jag hör ofta idag att ”för att få vård i Sverige måste man vara friskt nog att slåss för den”, det är dock en överdrift. Det finns ypperlig vård i Sverige inom många områden och på de flesta ställen i landet. Det som arbetar inom vård och omsorgssektorn är oftast mycket engagerade och försöker inom sina ramar utföra ett så bra arbete som bara är möjligt.

Men inom t.ex. psykisk ohälsa och för många speciellt utsatta vårdtagare som dessutom bor i glesbyggd som den döva kvinnan i Norrland, så fungerar det inte.

 

Så ska det inte behöva vara, vi måste kunna tillhandahålla adekvat vård på ett ”smartare” sätt och mer anpassat till dagens moderna samhälle och individuella behov.

 

Det går att lösa om man är lite öppen för nya tankar och ser att flera mindre insatser inom olika områden relativt snabbt kan förändra en negativ situation. Det gäller bara att tänka till och ha lite helikopterperspektiv och våga prova nya saker.

 

DET FINNS ANDRA SÄTT ÄN DE GAMLA SÄTTEN

eHälsa och vård på distans är en utveckling som jag och många med mig tror på för framtiden gällande framförallt specialistvård.

 

I fallet med döva skulle tex. den eHälsolösning (CamTer) som vi nu pratar med olika aktörer kunna komma väl till pass. CamTer är ett verksamhetsstöd vid terapi i form av en internetjänst där Terapeut och Patient möts och har video-terapisamtal på distans, oavsett geografi och med hjälp av en vanlig Internetuppkopplad PC och webbkamera.

Studier visar att verkningsgraden med video-terapisamtal är likvärdig med samtal i rummet och i visa fall bättre. Metoden passa naturligtviss inte grava psykiska problem vilket kräver andra insatser, men uppskattningsviss i 80% av fallen där samtal ingår i behandlingen. Tjänsten uppfyller alla krav som finns inom eHälsa och det finns samarbete med både nationella och regionala parter t.ex. eHälsoinstitutet på Linneuniversitetet i Kalmar.

 

 

 

CamTer är inte i första hand framtaget för döva/hörselskadade men i just den målgruppens fall skulle en lösning som CamTer eller motsvarande kunna vara en bra lösning då de är vana vid bildtelefoni och det uppenbarligen är en ojämn kompetensresursfördelning över landet. Så långt så bra!

Men då uppstår nästa problem, vem ska betala och investera när vård för en utsatt grupp sker över de geografiska landstingsgränserna? 

• Landstingen har ansvar över sin egen region utan incitament att samarbeta med andra landsting, snarast tvärtom.
• Privata aktörer har svårt då vårdavtal knyts med respektive Landsting som har olika vårdvalsregler.
• Ideella intressegrupper för ett patientgrupp kan bara uppmärksamma problemen men lyssnar ingen händer inget ändå.

Jag är generellt för de vårdreformer och den utveckling som pågår, men tror att man behöver göra mer. De gamla ekonomiska flödena inom vården har inte hängt med i vare sig nya tillgänliga arbetssätt eller teknik- eller samhällsutvecklingen för att kunna utföra och tillgängliggöra kvalitativ vård på längre sikt. När färre ska hjälpa flera måste hela kedjan fungera.

 

För att eHälsa och framtidens vård ska fungera och även verka för resursomfördelning i landet inom områden där det i nuläget är brist på kompetens. Krävs vårdval och vårdavtal över de idag cementerade landstingsgränserna. Privata aktörer måste även få möjlighet att på ett enkelt sätt verka över landstingsgränserna. Tillgång till adekvat vård får inte handla om geografi.
 

Detta behöver säkert någon ”expert” utreda vidare i detalj under ett par år, medan problemen bara växer. Under tiden som en sån ev. utredning pågår kan man dock agera.

 

ÅTGÄRDSFÖRSLAG - NATIONELLT VÅRDVAL FÖR SPECIELLT UTSATTA GRUPPER

Mitt förslag är att inför ett pilotprojekt för ”Nationella vårdval” med riktade vårdvalsmöjligheter för speciellt utsatta och identifierade målgrupper inom de områden där de har särskilda behov. Te.x. döva inom psykiatrin. Det finns säkerligen andra motsvarande grupper som har brister inom ett visst område där detta är en möjlig väg till förbättrad vård och samtidigt se vad resultaten blir.

 

- För att det inte ska bli ekonomiskt ohållbart som i fallet med flyg tvärs över Sverige. Så kan man utforma pilotprojektet så att det finns krav på att eHälsa eller distansvård är en förutsättning för ett Nationellt vårdvalsavtal.

- Utöver Landstingets egna vårdenheter skulle privata vårdgivare även bjudas in och kunna ansöka om Nationellt vårdvalsavtal inom pilotprojektet.

 

- Det finns pengar att skaka fram för den här typen av projekt. Te.x. har staten skjutit till närmare 1 miljard extra till sjukvården per år sedan 2010 i den så kallade ”Rehabiliteringsgarantin” som är en akutinsatts för att lösa de höga sjukskrivningstalen där psykisk ohälsa även ingår. Det skulle inte krävas många miljoner av den miljarden för att te.x. införa Nationellt vårdval på test under ett år. I en förlängningen skulle dock det landsting man är skriven i stå för kostnaderna.

 

Ett sådant projekt och införande skulle ge ett antal fördelar.

• Dels skulle det uppmuntra till införande av lätttillgänglig konkret vård med hjälp av eHälsa och vård på distans. Något som alla är överens om krävs för framtiden men som går mycket trögt att införa.

• Dels skulle speciellt utsatta och utvalda patientgrupperna som t.ex. döva/hörselskadade omedelbart kunna få hjälp och bli remitterad, eller själv välja terapeut i hela Sverige, oberoende av om det är en privat eller landstingsanställd vårdgivare och var vården geografiskt finns tillgänglig.

• Mindre privata vårdgivare med specialistvård/kunskap skulle enklare kunna erbjuda vård nationellt istället för regionalt och därigenom kunna hjälpa flera.

• Landsting med specialistvård/kunskap inom det utpekade området kan erbjuda och få betalt för sin kompetens nationellt och därigenom även ges möjlighet att hjälpa flera.

• Dels skulle en hälsosam konkurrenssituation uppstå som uppmuntrar till att tillgodose bra tillgänglig vård till alla i samhället, annars märks det negativt i plånboken på de landsting som inte tar sitt ansvar.

 

• När det kostar att göra fel, brukar det resultera i att man ”gör om och gör rätt”. I fallet med döva så kan det tex. resultera i att man satsar på kompetenshöjande insatser så att fler terapeuter utbildas i att behandla i det här exemplet döva/hörselskadade. På sikt skulle de förmodligen även påverka grundutbildningarna på tidigare stadium vilket kan säkerställa tillgången till komptens i framtiden.  

• För samhället i stort minskar kostnaderna sannolikt dramatiskt och man ökar livskvaliteten för det utsatta och sjuka.

AVSLUTNINGSVIS
Det är möjligt att jag har missat någon viktig parameter i mitt resonemang och förslag. Om så är fallet vill jag gärna få feedback på det. De flesta ideér brukar behöva detaljjusteras på vägen och jag har ingen prestige kopplat till de förslag jag presenterar utan vill gärna ha debatt kring det.

Jag är bara ute efter ett mer jämställt och bättre samhälle och tycker att man ska agera i stället för att bara prata om saker som är självklara för gemene man i vårt samhälle.

Akzo Nobels nedläggning

Mot bakgrund av Akzo Nobels nedläggning i Gamleby utanför Västervik kände jag mig manad att skriva ett inlägg. Det är naturligtviss ett hårt slag för de direkt anställda och deras närstående familjer och barn men även lokala företag som gjort affärer med Akzo Nobel likväl som för bygden som helhet.

Jag vill inledningsviss ge mina sympatier och chocken måste nu bearbetas innan man kan se framåt och titta på lösningar. Vi är alla människor och det är sunt att reagera därefter och låta den processen ha sin gilla gång.

Med risk för att uttala sig för tidigt innan chocken har hunnit bearbetats. Vill jag ändå säga att i prövande tider har Västervik och regionen som helhet med gemensamma krafter vänt tuffa motgångar. Det kommer vi göra igen.

Electrolux nedläggningen  är ett nutida exempel (2004) då mer än 500 personer fick gå och otaliga underleverantörer fick stora problem. Faurecia nedläggning i Torsås är ett annat exempel då 160 anställda påverkades (2010) . Det finns flera exempel på nedläggningar i länet som slagit hårt lokalt.

Gällande Akzo Nobels nedläggning så är lärdomarna från Electrolux nedläggning värdefulla nu framöver. Så här i efterhand med lite distans har Electrolux nedläggningen diversifierat Västerviks näringsliv och gjort oss mindre sårbara och jag har mött flera tidigare anställda som idag har både roligare och bättre arbete och i visa fall eget företag.

Gamleby har med gemensamma krafter sista åren genom ett gemensamt projekt Nya Gamleby engagerat en mängd människor. Det viktiga nu är att inte luften går ur de initiativen utan istället utökas med nya.

Det kan vara skönt att veta att ni som är direkt berörda inte står ensamma nu.
Trots att kommunen inte tycks ha blivit informerade i förhand (vilket jag personligen tycker är märkligt agerande av Akzo Nobel) så har kommunen agerat snabbt anser jag.
Det gick att läsa i gårdagens VT att kommunen nu tittar på ett ”Akzopaket” med olika insatser som kommunstyrelsen tar beslut om under nästa vecka. Jag hoppas det innefattar konkreta åtgärder som kan hjälpa de direkt berörda likväl som Gamleby som helhet.

Kommunen kan göra vad de kan, men i slutändan handlar det dock om hur väl vi själva tar hand om varandra och aktivt hjälper och stöttar.

Alla vill vi ha ett arbete, ett sammanhang och kunna försörja oss själva och vår familj och känna trygghet inför morgondagen. När det i ett slag förändras så är det naturligt att det skapar en osäkerhet som även slår på ens egna självkänsla och självförtroende.

Jag har inte råkat ut för en nedläggning, men jag har förståelse för hur det känns. De flesta av alla mina projekt som entreprenör under åren har gått bra, men jag har även varit med om mindre lyckade vilket vid ett tillfälle resulterade i en konkurs. På ett ögonblick drogs mattan undan mina fötter och de veckor som följde av osäkerhet innan jag igen började se med förhoppning på framtiden är inget jag önskar någon och som jag förstår att de anställda med närstående nu känner.

Det som var viktig för mig under de veckorna var framförallt omgivningens förståelse och stöd och att jag själv insåg att mitt egenvärde inte definieras av mitt arbete eller ett misslyckat projekt.

En bibehållen självkänsla och självförtroende är det som i slutändan kommer att säkerställa att man snabbare än man tror är tillbaka till ett nytt arbete.

Av respekt för de som är direkt påverkade vill jag i det här skedet inte ge några råd, klapp på axeln, eller andra ”hurtfriska” uttalanden eller politiska utspel.

Men jag vill skicka med att även om det i nuläget känns och är en katastrof för många, så kommer det att lösa sig i slutändan och ni står inte ensamma.

#42 - "Bortakontor"

I mitt första inlägg utlovade jag 42 konkreta handlingsförslag på bloggen, ett per vecka fram till valdagen är ambitionen. De publiceras utan inbördes rangordning och kan vara stort som smått, regionalt/nationellt inom vitt skilda områden som berör vårt samhälle. Jag tror på att flera små förändringar kan ge en positiv större helhet. Inläggen börjar på 42 och räknas sen ner mot 1 på valdagen. Kommentarer mottages tacksamt, likväl som goda idéer som kan förbättra vårt gemensamma samhälle och region.

---

- Öka den gemensamma regionala profileringen och förenkla arbete på distans med "Bortakontor"

Jag har nästan alltid pendlat och rest mycket i mitt arbetsliv, senaste åren mycket mellan Stockholm-Västervik. Jag har under många år även kunnat och arbetat mycket på distans genom mail, Internet etc. Men det är också stor skillnad i min flexibilitet vartefter det mobila nätet med 3G/4G byggts ut och inte bara i Sverige utan globalt. Idag kan jag sitta i princip var som helst och arbeta, så länge som jag är uppkopplad. (just nu i foajen på Scandic Anglais i Stockholm)

Jag är inte ensam om det, från 2010-2011 ökade företag med distansarbetare i Sverige från 40% till 50% och det finns inget som tyder på att utvecklingen kommer stanna av. Det finns idag många egenföretagare som erbjuder kunskapsbaserade tjänster som i stort sett har kontoret i sin portabla dator och i sin telefon och möjlighet att arbeta på distans likt mig själv.

  

I Kalmar län fungerar detta dessutom bra genom förhållandeviss god mobiltäckning och bredbandsutbyggnaden fortsätter kontinuerligt med nya initiativ.

  

Men av egen erfarenhet och när jag lyssnar på andra rörliga distansarbetare är det inte alltid roligt att sitta hemma framför datorn. Det blir helt enkelt för ensamt utan arbetskamrater och gränserna suddas ut ännu mer än de redan gör mellan privatliv och arbetsliv. Ytterligare en faktor är att när man arbetar hemifrån så tänker inte alltid andra på att man arbetar, man är ju hemma?

För att råda bot på det hittar man som distansarbetare på alternativ, man sätter sig i hotell lobbys, restauranger, fik etc. för att få lite rörelse och komma hemifrån. Bibliotek bör man i allmänhet vara tyst på, så det väljer man oftast bort då det är lite olämpligt att svara och prata i telefon

Men oavsett var man sätter sig så är det är inte ett ”kontor” med tillgång till t.ex. skrivare och andra ”kontorssaker” och de andra runt omkring är inte där i första hand för att arbeta och man får sällan nya affärskontakter.

Mot bakgrund av ovanstående så sprang jag på ett som jag tycker bra projekt på Arkitektmuseumet i Stockholm som Kalmar Läns kommuner skulle kunna samlas runt och utveckla vidare och gå i bräschen för i landet.

”Allmänna kontoret” - www.allmannakontoret.se

”Allmänna kontoret är en vision om öppna och kostnadsfria arbets-och mötesplatser som inte behöver vara en vision.”

Mer intressant läsning om konceptet och tankarna bakom återfinns i denna artikel i Svenska Dagbladet 2012-11-26

 

I korthet är det ett ”kontor” ditt man kan gå och sätta sig och arbeta med andra ”Arbetsplatslösa” som de skriver i artikeln. I stort sett ett kontorshotell, med den skillnaden att man inte har en fast plats eller rum och man betalar inte hyra. Även om man inte betalar hyra så kan man tänka sig att utveckla konceptet med en variant där man kanske betalar en slant för att nyttja skrivare, kopiator, fax, kuvert, frimärken, boka ett ledigt konferensrum etc. eller koppla upp sig på snabbt Internet. Exakt hur man bäst utformar konceptet i sin helhet kan man titta lite närmare på.

Men om man tog ett aktivt beslut att i regionens alla 12 kommuner gemensamt införa ”Bortakontor” (dvs inte hemma eller på jobbet) och aktivt profilerade sig runt det så skulle det vara både unikt och attraktivt för en mängd människor idag och i framtiden.

 

 

Det kan vare ett privat koncept, men för en samlad insatts i regionen för att profilera sig och öka inflyttning och tillväxt samt säkerställa att allmänheten har tillgång till mötesplatsen utan ”hyra” är nog kommunen en lämplig aktör. Sammanhållet av tex. Regionförbundet i Kalmar län. 

Många kommuner har lokaler i någon form som ligger centralt som inte är fullt utnyttjade kanske t.ex. en del av ett bibliotek, campus, näringslivskontor, museum, turistbyrå eller i princip var som helst. Ligger det i anslutning till en kommunal verksamhet som ett näringslivskontor kan det finnas ytterligare synergier.

Som konkret handlingsförslag tror jag att det kan bidra till tillväxt i länet på följande sätt:

• Ett steg mot mer regional samverkan rörande gemensam profilering för att attrahera inflyttare. En samlad insatts riktad mot på distansarbetande och företagare. Det kan även vara ett bra alternativ för medinflyttande partner. Ökad regional kommunsamverkan inom olika profilerings områden utöver dagens turism är något jag kommer återkomma till under kommande förslag.

• Det kan hjälpa nya företag att komma igång utan att själva behöva investera i teknik eller hyra lokaler från början.

• Kan vara en mötesplats för studenter och företag som annars inte möts naturligt.

• Turister som behöver utföra lite arbete på semestern eller som kanske tom kan förlänga sin semester en vecka om det har tillgång till ”kontor” är detta en enkel attraktiv lösning.

• Vi har idag i regionen en relativt god bredbandstäckning, både fast och mobil och ytterligare satsningar görs löpande. Denna kan vi framhäva ytterligare genom att tydligt visa på nyttan med distansarbete.

• Ger möjlighet till nya samarbeten mellan de som möts på ”bortakontoret” vilket genererar mer affärer i regionen.

• Att vi behöver bättre infrastruktur (tåg, vägar,flyg etc.) i regionen är ett fortgående problem, detta kan vara ett sätt att fokusera på vad man positiv kan göra i väntan på bättre infrastruktur som tar lång tid att realisera.

• Det är en kostnadseffektiv lösning om man ser på vad det kan ge tillbaka i profilering, inflyttning, servicenivåökning, mer affärer etc.

FÖRSTA BLOGGINLÄGGET!

Detta är mitt första Blogginlägg någonsin. Jag har en registrerad Blogg, Facebook och Twitter etc, men har historiskt läst mer än jag skriver. Men jag inser också att en Blogg är ett bra sett att brett nå ut och förmedla sina värderingar, reflektioner och åsikter. Samtidigt som man öppnar upp för diskussion runt andras tankar och idéer.

 

Det sistnämnda är den främsta anledningen till att jag nu ska prova på "bloggandet" jag vill få till en bred dialog. Det kanske inte kommer vara den  designmässigt snyggaste bloggen, men jag hoppas den blir läsvärd och att vi får igång en dialog.

 

 

BAKGRUNDEN TILL ATT JAG BÖRJAR "BLOGGA" JUST NU

Orsaken är helt enkelt att jag är nominerad och kandiderar till Riksdagen för Moderaterna i Kalmar Län

 

Min lärare i grundskolan lärde mig att man har fått "två öron och ögon och en mun" av en orsak, något jag tagit med mig i livet. Däremot är jag frågvis, men det beror på att jag vill lyssna på svaret och är vetgirig.

 

Jag anser att om jag ska vara en värdig kandidat som ev. hamnar i Riksdagen och representerar innevånarna i Småland/Kalmar Län så vill jag veta och få reda på vad Ni vill att jag ska driva för frågor. En riksdagspost är ett uppdrag där man representerar andra, inte sig själv. Ni i Er tur måste veta om jag är rätt person och handlingskraftig nog att representera Er.

 

En blogg är då ett bra sätt att överbrygga geografiska avstånd i vårt avlånga län för att få klarhet om vi har en samsyn och delar samma grundvärderingar. Jag hoppas kunna träffa så många som möjligt, men de som jag inte kan möta kan alltid nå mig här!

 

Jag har plats 21 av 27 vilket nog får anses vara långt ner på "listan". Skulle valutgången vara ungefär som förra gången har Moderaterna i Kalmar län 3 st riksdagsplatser, platserna fördelas sen i turordning. Men med drygt 2 000 st personvalskryss på valsedlarna är en Riksdagsstol faktiskt tillgänglig även från plats 21, sen kan andra kandidater hoppa av och ångra sig på vägen också.

 

 

Men oavsett hur det går för min kandidatur i slutändan, så hoppas jag kunna verka för att Moderaterna får ett bra val 2014. Personligen är jag mycket ödmjuk och hedrad inför uppgiften och hade inte tackat ja till kandidaturen om andra eller jag själv inte trodde att jag hade tillräckligt bred kompetens och erfarenhet, lämplighet eller handlingskraft för att göra positiv skillnad för samhället och Kalmar Län speciellt. Hurvida jag tydligt kan förmedla det får vi se, jag kommer dock göra ett försök närmsta året.

 

 

VARFÖR JAG TACKADE JA TILL ATT KANDIDERA

Jag har på olika sätt genom mitt företagande arbetat för Kalmar länets utveckling i olika former under de senaste åren, ibland representerande regionen eller en/flera kommun.

Nu kände jag att det är dags att omsätta mina samlade korsbefruktade erfarenheterna till att verka för Kalmar Läns bästa från ett nytt håll, det politiska.

 

Politik, samhällsdebatt och samhällsengagemang har funnits som en naturlig del i mitt liv sedan uppväxten och vi har faktiskt i familjen tidigare riksdagsmän (c) och en minister (c). Jag har även vänner och bekanta inom politiken inom alla partifärger och samhällsdiskussionerna duggar tätt när vi ses. Jag själv har dock inte tidigare offentligt manifesterat mitt engagemang och efter att ha tackat nej till tidigare nomineringar, så kändes det denna gång naturligt att tacka ja.

 

 

LIKHETERNA MELLAN FÖRETAGANDE OCH POLITIK

De flesta känner mig nog som entreprenör/egen företagare sedan mer än 20 år tillbaka, ofta inom vitt skilda olika områden eller roller. Jag har haft både ekonomiska framgångar och motgångar under åren precis som samhället i stort. Men trots upp och nedgångar har jag inte slutat med mitt företagande eftersom det alltid har utvecklat mig och givit mig nya unika insikter och erfarenheter likväl som möten med vitt skilda människor över hela världen.

 

Jag anser att det finns stora likheter mellan företagande och politiken. I grunden handlar det om samma process, att lyssna och diskutera, gemensamt analysera nuvarande situation och försöka förutse framtiden och var man är på väg, se vad man kan förbättra eller fånga upp problem, hitta lösningar och prioritera för att sen genomföra dem. Det viktigaste är dock sista steget, för utan konkret handlingskraft spelar de andra stegen ingen roll!

 

Min handlingskraft vill jag nu använda för att förbättra vårt samhälle i stort som smått. I en föränderlig omvärld måste man hela tiden se över om man gör rätt saker, oavsett om det är ett samhälle ett företag.

 

 

VAD JAG VILL!

Jag vill säkerställa att mina föräldrar får det bra på ålderns höst, att mina barn får en bra uppväxt där de successivt förberedds på vuxenlivet, att jag själv och min fru får ett tryggt hälsosamt bra långt liv.

 

Med andra ord det som vi medborgare i allmänhet vill och alla etablerade politiker säger att de verkar för oavsett partifärg. Men man kan ha olika åsikter om hur man skall uppnå det eller mer eller mindre handlingskraft att genomföra de förändringar som krävs.

 

Mina tankar och åsikter runt hur man kan uppnå de med stora och små medel kommer jag nu framöver för första gången dela med mig av offentligt.

 

 

42 KONKRETA FÖRSLAG

Jag tycker om konkreta saker och att det blir "verkstad" av det man pratar om. Att faktiskt göra sakerna man pratar om är det enda som ger resultat är min erfarenhet. Gör man fel, då ska man inse det så snabbt som möjligt och istället gör rätt, men gör man inget händer inget.

 

Någon sa att "bästa sättet att få fiender är att försöka förändra saker", jag tror det är att underskatta oss samhällsinvånare, i alla fall i Kalmar Län. Men vill man inte förbättra vårt samhälle genom förändring ska man nog kryssa någon annan än mig på valsedeln.

 

I skrivande stund håller jag på och sammanställer ett antal konkreta handlingsförslag som jag utifrån mina erfarenheter samlat på mig under åren och som jag tror kan öka livskvaliten och stärka Kalmar Län likväl som Sverige in i framtiden. Dessa likväl som nya kommer jag successivt att presentera här och i andra sammanhang fram till valet och hoppas på en dialog med de jag möter.

 

Det är om jag räknat rätt 42 veckor fram till valet. Mitt mål är att få ihop en lista med 42 konkreta förslag och förhoppningen är att en gång i veckan på bloggen presentera ett förslag inom ett område. Det kan vara stort eller smått, regionalt eller nationellt , kort eller långt, fullt ut genomtänkt eller en idé etc.

 

Oavsett vad så är min erfarenhet är att flera små förändringar i slutändan kan ge stora positiva utslag på helheten, om man gör rätt saker. Jag vill gärna ha en dialog som jag inledde med, så jag tar även gärna emot andras goda samhällsförbättrande idéer.

 

 

MINA POLITISKA FOKUSOMRÅDEN

Även om jag är vetgirig och intresserad av de flesta frågor finns det ett par områden som jag värnar lite extra om:
 

• Kalmar Läns tillväxt och konkurenskraft
• Regional och kommunal samverkan
• Entreprenörskap och företagande
• Jämställdhet och integration
• Hälsa och sjukvård
• Samhällsvärderingar i stort

 
Låter kanske som de allra flesta ”politiker”, men ovanstående är de områden som jag i varierande grad har praktisk erfarenhet av och stort engagemang i sen tidigare. Varje enskild fråga kan dock var mer komplex än man tror vid en första anblick och det finns dessutom starka kopplingar dem emellan. Det gör att en förändring inom ett område kanske inte ger största utfallet där man investerar, utan i ett annat också.

Istället för att se på varje enskild fråga separat så försöker jag se helheten. Det kommer troligen spegla mina kommande konkreta förslag närmsta året.

 

 

BLEV ETT LÅNGT FÖRSTA INLÄGG…

Ska försöka hålla dem kortare framöver, som jag inledde med är jag nybörjare på Bloggande. Men det här känns som en bra början.

 

Avslutningsvis ser jag fram mot att möta så många jag kan under det nästkommande året och önskar alla kandiderande lycka till och att vi gemensamt kan lyfta Moderaterna ytterligare till nästa val!

 

/ Richard Granberg